130614
Kategori: Psykiskt
Kvällarna blir värre och värre och orden från skolgången, de åren av alla ord och slag som skapade en av mina sjukdomar hänger över mig, förföljer mig. Jag önskar att jag kunnat ge upp men jag vet att jag har för mycket att
kämpa för.
Är trött i hela kroppen efter att ha tvättat och sen hjälpt mamma tills efter 22 ikväll. Men jag kan inte somna, vet inte om jag vågar. Vill sova för drömmar gör inte lika ont som verkligheten även om de också spökar för mig. Jag minns ju inte alltid vad som händer i drömmarna, minns bara känslan. Men drömmar är okej för jag vet att det bara är drömmar, när det händer i vaket tillstånd så är jag inte säker. Men korkad som jag är så glömmer jag ta mina sömntabletter och nu är det för sent för att ta dem eftersom jag ska upp tidigt (10.00) imorgon.
Fan, jag orkar verkligen inte mer just nu!
