Orolig sömn och vaknar med extrem ångest (mycket pga av alkoholen igår) så jag mår inte så jävla bra idag. alla sover här hemma och jag dricker kaffe i min ensamhet, i tystnaden.
Äntligen har jag gått ner 40 kg, 41 exakt faktiskt. Blir så jävla glad när jag tänker på det. Dock sjunker glädjen när jag tänker på att Simon inte fått pengar än så vi har bara drygt 100 kr att leva på under obestämd tid och har typ slut på i stort sätt allt. Och så ska vi fira att Vicky fyllt år på lördag och inte ens det kommer jag ha råd med. FAN!
Pissdag detta har varit men ändå den bästa på länge. Förhållandemässigt har det varit en bra dag men annars har den bara bestått av ångest, städning, ett förstört finger (det löser sig själv dock) och 15 000 tankar på självskador. Äsch, orkar inte berätta mer.
För övrigt så fick jag äntligen ta av stripsen och så och det har läkt bra i alla fall. Skönt att slippa kliandet (är allergisk mot klistret på plåster och strips).
Idag blir det lunch med pappa och jag gillar det inte så mycket. Visst, jag saknar min pappa och träffar honom inte så mycket just nu men jag måste äta framför en massa okända (igen) och pappa har alltid koll på hur mycket jag äter. ska be dem på restaurangen att byta ut min potatis mot sallad och ha såsen sidan om för då blir det "bara" fläskfilé med sallad. Men fortfarande, usch!
För övrigt var jag så jävla duktig först när jag var sugen som fan på chips att jag istället köpte en cola light och en liten banan (ja, jag vet att banan är onyttigt som fan) men sen förstörde jag allt med att hetsa 4 mackor på kvällen och ris med currysås halv 2 inatt. Trots fingrar i halsen så gick jag upp 1 hg. Jävla äckel säger jag bara!
Det var längesen jag la uoo bild på vad jag ätit till mat så här får ni. Ugnsbakad kassler, med vitlök, gullök och sallad. Åt inte upp allt och ändå tänker jag bara "upp med det igen bara!".
Har inte skrivit på hela helgen eftersom det varit så jävla mycket som har hänt och så fort jag varit nykter så har jag mått skit. Men, idag är det en ny vecka så håller tummarna för att jag ska få må lite bättre nu. Trots studentmiddag och en massa annan skit som jag ätit så har jag inte gått upp (vilket jag ju nästan alltid gör på helgen). Istället väger jag 83.8 kg så får väl vara lite nöjd med det eller något.
Har lite åldersnoja då jag fyller 23 på fredag. Detta betyder att all min ungdom är borta. Får liksom inte ens gå till ungdomsmottagningen och då är man fan vuxen på riktigt. Jag vill verkligen inte!
Nej, fortsätta kolla på Skins och kedjeröka nu. Och kanske dricka lite mer kaffe eftersom jag sovit 13 timmar och är snortrött!!!
Kvällarna blir värre och värre och orden från skolgången, de åren av alla ord och slag som skapade en av mina sjukdomar hänger över mig, förföljer mig. Jag önskar att jag kunnat ge upp men jag vet att jag har för mycket att
kämpa för.
Är trött i hela kroppen efter att ha tvättat och sen hjälpt mamma tills efter 22 ikväll. Men jag kan inte somna, vet inte om jag vågar. Vill sova för drömmar gör inte lika ont som verkligheten även om de också spökar för mig. Jag minns ju inte alltid vad som händer i drömmarna, minns bara känslan. Men drömmar är okej för jag vet att det bara är drömmar, när det händer i vaket tillstånd så är jag inte säker. Men korkad som jag är så glömmer jag ta mina sömntabletter och nu är det för sent för att ta dem eftersom jag ska upp tidigt (10.00) imorgon.
Tvätta, plocka undan och otrolig smärta i armen. Sitter och försöker att hålla modet uppe trots att jag knappt sovit inatt och har en rätt tråkig dag framför mig fram tills jag ska hem till mamma och hjälpa henne att laga studentmiddagen.
Detta stod seriöst i min lillebrors studentpapper. Mycket passande efternamn om ni frågar mig.
En sak till bara. Jag gick i alla fall inte upp i vikt igår. Väger fortfarande 84.8 kg!
bara för att jag varit så äcklig idag så straffar jag mig med lite svart och vit thinspo. Jag hatar mig själv så mycket mer när jag ser hur smala andra är.
Fick bytt min p-stav idag och allt gick bra trots en helvetes jävla ångest och triggandet av att hon skar i min arm. Sen bjöd Simon mig på asiatisk mat på Basilika vilket inte fick bort ångesten och han tittar på mig när jag äter för att jag inte ska gömma undan något, plus att jag inte kunde spy där eftersom där var jättekö till toaletterna. Så mat han sjunka ner och fettet hann sätta sig på magen innan jag kom hem och kunde få upp allt. Det känns fan inte bra med tanke på att jag vägde 84.8 imorse.
Sitter nu och försöker dämpa ångesten genom att titta på Skins men det hjälper inte. Jag vill fortfarande äta men inte godis eller kakor utan fruktsallad. Dock mycket socker i frukt men om jag får upp det borde det gå. Dock orkar jag inte gå ner till affären.
Jävla skitdag! De kunde inte byta p-staven på mig idag för att emblaplåsterna hade kasat av så ska dit imorgon igen. Och nu vill min älskling ner och köpa godis till oss vilket är värdelöst för jag har redan hetsätit ca 600 g potatisgratäng (900 kcal) och spytt. Men men, tänker ändå få upp det och jag skiter egentligen i vilket. En bra sak är att jag köpte en asbra mascara från L'oreal (stavning?) för 50 kr och ett linne för lika mycket. Känns skönt att kunna prova kläder i vanliga affärer.
Jag vet inte om ni minns att jag berättade att jag odlade på balkongen och att ni skulle få se bilder på när det kommit upp lite grann. Nu har det gjort det men det är så fullt och huller om buller bara.
84.4 kg och fet som fan! Nervös inför bytet av p-stav men stolt för att jag fick behörighet i alla ämnen jag läst i skolan för fick papper om det idag. Jag har fan kämpat för att få det!
Jag hatar allt som påminner om sjukhus. T ex brits och lampor med lysrör som det finns på ungdomsmottagningen.
Ska ner till stan snart och kolla lite saker och köpa en maskara så nu måste jag sätta på mina emblaplåster och packa mina saker. Måste bara få Simon att hjälpa mig att sätta på dem så de hamnar rätt och han står och diskar.
Jag bestämde mig för att inte äta glass och sen åt jag det i alla fall. Hoppas att fingrarna fixade till problemen. Jag vill gå ner till under 80 innan sommaren tar slut men det kommer bli svårt eftersom jag har en tendens till att gå upp hur mycket som helst under just denna perioden.
Sitter nu och lyssnar på underbar musik, leker på tumblr (http://ladyzolpidem.tumblr.com för er som vill följa mig där med) och dricker fruktte. Just nu är det From First to Last i hörlurarna men snart ska jag väl ta godnattciggen och sen lägga mig och läsa.
Imorgon ska jag byta p-stav och kollar grejer i stan.
Ska försöka att ta tag i bloggandet nu igen tillsammans med mig vikt. Har inte gått upp så mycket egentligen. I fredags vägde jag 83.6 och i morse vägde jag 85.3. Det är ju den vanliga helgvikten men det suger i alla fall. Vad som suger ännu mer är att jag åt kebabtallrik idag (dock inte ätit någonting mer) och kunde inte spy upp den direkt eftersom Älskling okuperade toaletten hur länge som helst. Han vet vad som händer om han inte gör det. Sen har vi redan planer på att äta glass idag men den kommer jag få upp fort.
Har köpt bikini för första gången sen jag var typ 13 och legat och solat i bara den och kort kjol. Hatar att visa kroppen fortfarande men måste försöka att leva "normalt". Har inte haft ett återfall i självskadorna på 2.5 veckor men jag känner hur ångesten byggs upp och jag triggas av allt. Rev citronskal igår och bara det triggade mig och fick mig att önska att det var min hud och inte skalet. Jag orkar inte med denna ångesten.
På fredag tar lillebror studenten vilket betyder att jag är den enda i hela våran familj som fortfarande går utan utbildning. Det känns fan inte bra! Jag känner mig så värdelös och missplaserad i denna världen. Men jag måste vara glad för lillebrors skull så snart ska jag och pappa åka så jag kan handla studentpresent (shot eller ölglas) till honom.
Jag vill egentligen stanna i verkligheten men nu orkar jag inte. Sitter bara hemma och läser, spelar tv och dataspel och gör ingenting alls. Vikten går väl sådär men jag går inte ner just nu. Väger 84.9 kg idag. Jag vet att jag inte borde må som jag gör, jag har det liv jag vill ha egentligen. Dock tror jag att det mesta är ångest över ekonomin som alltid hänger över mig. Jag orkar det inte!
Jag är en tjej på 23 år som kämpar med borderline, PTSD och ätstörning av blandad typ. Detta är mina vardagstankar om att överleva på mitt eget vis och min resa till att få plats i mig själv.
