Har hetsätit i nästan två veckor och därför gått upp två kg. Igår var första gången på evigheter som jag tränade (och jag har ändå en cykel här hemma) så nu väger jag 92,9 kg. Jag hatar det. Jag skulle ju vara nere på 91 på fredag men det lär inte hända.
Idag är en bättre dag i alla fall. Bara spytt en gång och ska snart äta dagens mål. Har även cyklat 1,3 mil idag och har en timme kvar att se fram emot ikväll tillsammans med några avsnitt av House M.D. Det är bara det att Simon vaktar allt jag gör nu.
Jag orkar inte med mig själv och mitt mående. Vill bara ge upp och ligga i sängarna hela tiden. Andra mår också dåligt och vill ha mitt stöd men vet inte hur jag ska kunna trösta dem om jag inte ens kan trösta mig själv. Måste ta tag i vikten igen, det är det enda jag mår bra av. Från och med nu så tar jag tag i vikten igen, äter bara nyttigt, dricker bara te, kaffe, vatten och light och får bara fuska på helgerna. Måste gå ner i vikt!
Förlåt för att jag inte skrivit men har verkligen inte orkat. Har haft en bulimivecka med bara en massa hetsätningar och fingrar i halsen. Upp 2 hg denna veckan så jag känner mig helt värdelös. Jag orkar inte leva såhär mer. Måste bli smal, måste bli kvitt ångesten.
Tre återfall på tre veckor och jag vet att det kommer bli fler de närmaste månaderna. Jag klarar inte av att stå emot som jag gjorde innan. Idag är det dock lite bättre så ska snart städa och sen diska, äta mat och duscha (stoppa fingrarna i halsen).
Har släppt in den underbara vårsolen i lägenheten och sitter och längtar till i eftermiddag då jag ska ut på stan med mamma och Syster.
Jag nådde inte mitt veckomål utan väger fortfarande 92.1. Dock är det kul att jag kommer i den lila klänningen som jag hade på Mia och Adams bröllop. Dock var jag tvungen att ha korsett då och kunde knappt andas. Nu får jag på mig den utan några problem. Det känns skönt som fan.
Jag är trött och måste sminka mig men ska i alla fall till skolan idag. Har fått reda på att där står ett bord med ljus och bild på Jimmy där vi brukar sitta på rasterna. Vet inte om jag ska gå dit eller inte.
Det känns så fel att bli så ledsen över en lärare, han var ju bara en lärare egentligen. Men inte för mig!
Vägde 92.8 i morse så det är väl okej. Hoppas på att vara under 92 på fredag och det ska nog gå bra.
Jag vet att jag har varit hur osocial som helst här men jag har behövt lägga min tid på mig själv några dagar.
Tänkte skriva igår men jag klarade inte av det. Varför? För min favoritlärare har dött. Min litteraturlärare är borta, fick reda på detta igår morse från skolan. Jag vet inte vad jag ska göra. Vill inte läsa litteratur utan honom och vilken lärare ska jag prata med när allt är tufft. Speciellt de senaste veckorna när mitt liv har rasat så har han stöttat mig något enormt. Åh, jag kommer sakna honom så. Skolan kommer inte vara desamma utan Jimmy.
För övrigt så vet jag inte vad jag väger nu. Vägde 93 igår men åt en massa glass för att dämpa sorgen så vet inte vad jag väger nu. Har bara ätit en bit entrecot med sallad, lite champinjoner och en morot idag. Allt detta med typ 1.5 msk fettfri vitlöksdressing (inte ens 20 kcal).
Dricker kaffe och lyssnar på musiken från Les Miserable och skräms över att behöva gå till skolan imorgon. Jag vet inte hur det ska gå men min kurator (även klassföreståndare) skickade sms innan idag och sa att det fanns stöd i skolan om jag skulle behöva det. Vet inte om jag vågar prata med henne för det känns som att jag är patetisk som kommer sakna en lärare så mycket. Men för mig var han inte bara en lärare. För mig var han en vän!
Före och efterbild (sommaren 2010 och idag). Plus att jag har på mig tröjan i storlek M som mamma köpte och på den första bilden så har jag på mig ett linne med storlek XXL. Jag vet att nedersta bilden är dålig men så fick det bli nu.
Jag fattar inte. Hur fan kan jag gå ner 8 hg när jag klämmer så mycket choklad som jag gjorde igår? Nu väger jag 93.5. Nej, jag klagar inte på att jag går ner, jag vågar bara inte lite på vad vågen säger. Någon mer än jag som har varit med om detta? Visst, jag spydde flera gånger igår men jag brukar ändå gå upp i vikt med tanke på att det är choklad.
Jag väger fortfarande 95 för åt choklad och mackor igår. Har mens så kan inte stå emot chokladbehovet och vill ha nu med. Vet inte om jag vågar äta det dock även om jag kan spy efter.
Annars har detta varit middagen idag och igår och även det enda jag ätit idag. Kokt vitkål och kokta morötter med en halv kotlett. Gott som fan!
Sitter och dricker kaffe och kollar Supernatural men är så jävla sugen på choklad så vill egentligen baka.
Efter återfallet i fredags så längtar jag hela tiden efter att skada mig. Jag orkar inte kämpa nu när jag redan fallit.
Väger nu 95 och har lyckats gå ner trots alkohol, kladdkaka och pizza. Längtar tills jag är under 94.5 för då väger jag mindre än vad jag gjorde när jag svälte mig som värst för så många år sen.
Skulle festa igår men gick hem efter en halvtimme på grund av panikångest. Klarade inte av att vara kvar så gick hem, tog 6 tabletter till och bara väntade på att ångesten skulle avta. Den gjorde inte det och det tog en evighet innan jag somnade. Idag mår jag sådär men längtar efter att skada mig. Ska försöka att stå emot.
Idag är en pissdag. Rättegång imorgon och hade en hetsätningsdag igår så trots att jag spydde gick jag upp 8 hg. Nu har jag bara 3 dagar på mig att gå ner 1.5 kg. Därför skippar jag ätandet idag. Fast Simon hann hem innan jag var klar med middagen så var tvungen att äta lite. Dock tog jag bara några tuggor (mager köttfärssås med pasta), slängde resten och stoppade sen fingrarna i halsen. Måste ju i alla fall gå ner 5 hg minst idag.
Jag är jättenervös inför imorgon. Tänk om mitt vitnesmål inte stämde när jag sa det första gången. Tänk om jag bara inbillat mig allt. Tänk om allt är mitt fel om fel person får ett straff. Men varför skulle det vara så egentligen? Jag vet ju faktiskt vad jag såg. Eller ja, jag visste, nu minns jag ingenting av det men det kan jag säga till dem så tar de fram de gamla vitnesmålet.
Paniken har lagt sig efter 11 timmars sömn på soffan. Ångesten hänger fortfarande över mig men jag överlever. Första helgen någonsin som jag gått ner. Har gått ner 1,7 kg sen i fredags och väger nu 95,2. Det känns skönt. Än så länge har jag bara fått i mig en apelsin och snart ska jag göra kassler med wok till middag. vill egentligen baka men om jag gör det betyder det att jag kommer att äta och jag vägrar. Mitt mål tills fredag är 94,5 för om jag väger det så är det den vikten jag hade när jag var som minst första gången jag bantade. Det är nu 5 år sen och det hade varit skönt att få väga det igen.
Nej, nu ska jag ta en kopp kaffe, kolla Supernatural och vara nöjd för att jag diskade efter fredagen och lördagens fest.
Jag gick ner 6 hg igår och vet inte hur. Jag åt choklad, middag (som inkluderade lite spagetti med) och kebabrulle med milkshake på vägen hem från krogen. Visst, jag spydde efter var sak jag åt men ändå. Jaja, man ska inte klaga.
Vill festa idag igen men vet inte om någon vill. Tror jag ringer Shane. Jag mår så mycket bättre med henne nära mig. Hon är helt underbar. Älskade ängel!
Jag är ju helt jävla värdelös. Gick bara ner 1 hg igår och ändå åt jag under 400 kcal. Hur fan går det ihop. Jag har liksom minskat 3 cm runt mina kärlekshandtag (stället på kroppen jag hatar mest) och detta sen i måndags tror jag. Va fan, så här ska det inte vara. Nu måste jag gå ner minst 4 hg tills imorgon. Idag ska jag äta en skiva lax och lite grönsaker. Har fått i mig 10 kcal av mjölken i kaffet än så länge. Har minskat som fan på mjölken. Onödiga kalorier!
Jag ser i alla fall mina nyckelben yttepyttelite nu (bild på det kommer senare idag). Vill se alla andra ben också.
MItt liv raserade, allt gick åt helvete. Vaknade i morse och gick inte ner i vikt igår, jag fick reda på att jag måste till rättegången och bröt ihop i skolan och hade panikångest.Jag kände verkligen att jag inte klarade mer, att det var dags att ge upp. Redan innan jag pratat med Eva om rättegången så kändes det som att ingenting kunde få mig att må sämre. Så var inte fallet!
Sen kom de små glimtarna av ljus så plötsligt, som jag annars alltid letar efter när jag mår dåligt. Jag såg massa knoppar till snödroppar (våren är på väg), Simon fick reda på att han ska börja plugga så om tre månader fixar vi ekonomin någorlunda igen, pappa stod vid min sida och stöttade mig mer än på många år (det med rättegången som han ska försöka att lösa även om Eva inte kunde) och sen redovisade jag på svenskan trots ångest, trots panik, trots sociala problem, trots allt som hade hänt och till råga på allt, trots att jag redan sagt till henne att jag verkligen inte ville och hon godkände det. Det bästa av allt är att det gick hur bra som helst och alla gillade det. Känner mig lite stolt även om jag inte är nöjd med arbetet.
Maten idag har gått så bra. Bara ätit lite spenat (salt, vitpeppar, vitlökspeppar), ostekt kassler (åt bara upp typ hälften, kanske två tredjedelar) och en tesked lätt cremé fraiche. Sen har jag ju fått i mig kaffe med mjölk i och mjölken betyder ju mer kalorier. Men har haft mindre mjölk så kanske 1,5 dl lättmjölk sammanlagt. Känns som att jag kanske har gått ner till imorgon och det hoppas jag verkligen.
Har pratat med Eva nu och hon ska ringa tingsrätten åt mig imorgon. Hon tror verkligen inte att dem tvingar mig att åka dit med tanke på min PTSD och min sociala fobi (speciellt vid sånna tillfällen). Så efter några tårar och det kändes som ett mentalt tåg hade kört på min själv så kunde jag andas igen. Jag mår fortfarande åt helvete och är fortfarande orolig. Jag måste nog prata med min läkare snart för de här håller inte. Sover asdåligt, nästan inget alls och har hela tiden ångest. Inte sån liten ångest som bara är lite tufft utan en som verkligen river i mig.
Maten har gått bra. Åt precis samma som igår fast lite mindre (för att slippa paniken). Gick ner 7 hg igår så det är väl okej även om det bara vara helgvikten. Kaloriintaget idag är ca 420 och jag planerar inte att få i mig mer eftersom klockan är 5. Kanske bara en frukt eller någon. Fast jag är så sugen på choklad, så jävla sugen. Jag vill bara ha men jag vet vad som händer då.
Nu ska jag dricka en kopp grönt te och sen sticka ner till biblioteket för att låna fler böcker.
Precis kommit hem från skolan. Dricker te och kollar på förhäxad. Än så länge är det en rätt så okej dag.
Jag väger 98.2 och har satt ett nytt långsiktigt mål. Jag SKA väga 87 kg när jag fyller 23 (21 juni detta året). Jag tror att jag kan klara det, i alla fall finns det en del i mig som tror det. Om jag klarar det så kommer jag att ha gått ner sammanlagt 35.2 kg. Det hade varit underbart. Men än så länge så väger jag lite mycket som ett kylskåp och ser ut som ett med.
Jag ska snart sätta mig och plugga lite svenska och hoppas på att bli klar. Jag vet inte varför men jag orkar egentligen inte göra svenskan vilket är sjukt för det är ju mitt favoritämne. Kan tänka mig att det är för lätt för att vara intressant.
Igår vägde jag 98,7 och idag väger jag 97,7. Det känns hur bra som helst med tanke på mängden alkohol jag drack igår. Egentligen vill jag bakisäta menjag vågar inte, vill inte gå upp i vikt. Jag kan se mina nyckelben lite.
Ska fundera ut vad jag ska göra idag. Vill festa idag också. Mår så bra när jag släpper allt. Tills ikväll (vad jag nu än ska göra) så tittar jag på Förhäxad och ska lägga mig och läsa med.
Jag lyckades självklart inte nå mitt veckomål. 4 hg ifrån, gick bara ner 3 igår. Bättre än inget, jag vet, men jag vill ner mer. Så nu sitter jag och kollar på Corps Bride för att jag har läst ut Ludenben.
Pappa skrev precis och ville bjuda mig på lunch. Jag tackade nej och sa att jag var tvungen att städa men egentligen så vill jag bara inte äta. Han säger att dem har en stor salladsbuffé men jag är rädd för att äta någonting annat när jag väl är där. Jag struntar i det!
Idag ska jag försöka att festa istället och bara äta middag, ingenting mer. Jag vill ha kul, släppa loss och bara leva. Just nu känner jag mig död. Världen susar förbi bakom en tjock dimma och jag är inte helt närvarande. Allt jag tänker på är att förlora minst 35 kg och jag vill göra det nu. Vill bara hoppa över dagar av tjockisångest.
Jag är en tjej på 23 år som kämpar med borderline, PTSD och ätstörning av blandad typ. Detta är mina vardagstankar om att överleva på mitt eget vis och min resa till att få plats i mig själv.
