Natten mellan fredag och lördag så åkte jag in med ambulans då min ångest var helt ohanterbar och jag inte kunde sluta skada mig. I brist på rakblad slog jag sönder saker så jag kunde rispa i alla fall och när det inte det räckte så började jag boxa på allt hårt nära mig. Fick ligga i ett rum på akutpsyk med extravak och mediciner medan vi väntade på att jag skulle komma upp på röntken och tills jag hade lugnat ner mig helt. Dem pratade om inläggning men jag ville inte. Mår inte bra av att vara isolerad och vill leva så normalt jag kan. Dem skrev inte ut några oxascand eller andra lugnande till mig sen när de släppte mig vid 16 igår så jag måste ringa jouren imorgon eftersom jag bara har två lergigan kvar. Just nu har jag mest ont i både händer och hjärta.
Känner mig äcklig och fet idag så bestämde mig för att köpa en kjol. Hittade en som var ascool (svart med ögon på) för 99 kr så den fick det bli och nu har jag den på mig. Den sitter hur bra som helst. Storlek 42!!! Vågade väga mig idag och vägde hela 77.1. Fy fan vad nasty!
Jag undrar seriöst vad min läkare håller på med. Bad om nya recept på oxascand (dem är helt slut) och lergigan/theralen (har bara några kvar och tar dem typ dagligen) i månags och har fortfarande inte fått dem. Vi har ju mailkontakt så skrev där och han har inte svarat än. Bestämde mig för att kolla på apoteket i alla fall när jag ändå skulle hämta min munskölj, men nejdå. Har jag inte fått svar av honom på måndag så ringer jag till en jouren och ber dem skriva ut för klarar mig inte mycket längre utan.
En del utav mig har gett upp och jag har tryckt på standby knappen. Sitter mest hemma om jag inte är i skolan och vill inte göra någonting eftersom jag bara är ful och fet. vågar inte väga mig men väger ungefär runt 78+ nu vet jag. Min ena framtand började gå sönder i söndags och efter det har det gått fort. Idag var jag på akut besök hos tandläkaren (första gången sen på 5 år) och jag var livrädd. Efter ångest och andningsövningar, lugnande ord (från just tandläkaren), recept på saker som ska hindra magsyran från att förstöra mina tänder lika mycket och huvudvärk (efter ljudet av borren) så har jag nu en hel framtand igen.
Imorgon ska jag hem till Andy och dricka vin och öl. Längtar efter att gå göra någonting kul. Hoppas nu bara på att jag har ork imorgon. Vill sova ordentligt inatt.
Måste även tipsa er, som älskar godis men inte vill äta det, om en sak. Jag har hittat världens godaste te nu. Detta teet smakar precis som vaniljfudge som man kan köpa som lösviktsgodis. NomNomNom!!!
Mår åt helvete och vill bara åka hem från skolan nu. Går bara fram till klockan 10 men efter att jag slutat här ska jag in till Lund för att gå på möte med min handläggare på försäkringskassan.
Har ständig ångest nu för tiden. En ångest som biter, river och sliter! Jag vet verkligen inte hur mycket mer jag orkar och funderar på att börja ta mina flouxetin igen. Det blir verkligen inte bättre när en tredje tand nu har gått sönder tack vare uppkastningar och det är en av framtänderna. Dock syns det inte utan jag känner bara en skåra där hålet är. Så, idag ska jag ringa och boka tid hos en tandläkare. Har inte kollat mina tänder (trots att två av dem redan ruttnat inifrån och det trillar av bitar) på 5 år och jag är sjukt rädd.
Jag orkar inte mer! Låt mig dö eller bara sova så jag slipper känna någonting!
Jag vill bryta ihop, skrika och skära. Idag orkar jag inte leva!!!
Kramp i bröstkorgen och så pass lågt blodtryck så jag nästan svimmat i skolan hela eftermiddagen. Fick åka hem tidigare då jag knappt kunde stå upp så med paniken i kroppen (vilket inte hjälpte direkt) så tog jag mig från Eslöv till Lund och sen från Lund till Landskrona. Ville först bli hämtat av Simon vid bussen då jag hade problem med att gå men kände mig bara patetisk så ångrade mig lika fort igen. Tack vare dessa problem är jag nu tvungen att behålla vad jag äter idag. Än så länge är det en kycklingklubba med snabbmackaroner och ketchup och en daimstrut med jordgubbssmak. Paniken är på topp nu kan jag säga men kan inte spy eftersom jag svimmar om jag lutar mig framåt. I stället får jag ta en massa mediciner och hoppas på att somna tidigt.
Jag lovar, jag försökte verkligen behålla nudlarna men det gick inte. Får sån panik när jag vet vad det innehåller för skit. Var hungrig, behövde lunch men nu är jag lika hungrig igen.
Jag och Simon firar tre år idag och ska äta bakpotatis med kycklingröra. Kommer inte kunna behålla det heller, det vet jag redan. Klarar inte av potatis. För mycket kolhydrater för min del.
Har ont i hela kroppen av ångest och sorg. Känner mig så nere. Det känns som att jag saknas något men jag vet inte vad och kan därför inte göra någonting åt saken. Jag vill ge upp men och bara dö men lämnarför många bakom mig i så fall. Jag är bara så trött på att såra andra för att jag vill såra mig själv. Vad ska jag göra?
Orkar inte vara tjock och äcklig mer. Vill kunna se mig själv i spegeln och vara nöjd. Jag hatar mig själv!
Längtar tills imorgon för då är det dags för skola igen. Vill uppehålla hjärnan och slippa tänka. Längtar efter att få plugga hela dagarna och bli så trött så jag faktiskt kan sova ordentligt på nätterna.
Nej, nu ska jag kolla vidare på Supernatural och sen lägga mig och läsa. Gömma mig i mina böcker.
Jag vill äta men vet hur det slutar. Jag vill äta allt möjligt men inte behövs gå upp av det. Vägde 74.6 imorse och det är skönt som fan. Har nu någonting att må bra över just nu. Gav upp igår och skadade mig trots att jag har kämpat emot det i några veckor. Brände mig i armvecket några gånger men det ser inte så farligt ut.
Jag och Simon har idag varit förlovade i två år och min syster fyller år så det blir tårta hos henne.
Simon bröt ihop på vårt köksgolv av panik och oro. Han är rädd för att förlora mig helt till min äs men jag kommer inte låta det hända. Försökte lugnt och försiktigt förklara för honom att jag har koll på de fysiska symtomen och att jag ska söka hjälp så fort jag är redo. Jag är inte redo nu dock och kommer inte vara det på ett bra tag. Det är inte ens lönt att försöka nu för så länge jag inte vill så kommer det inte gå och det vet jag.
Ekonomiångest och tjockisdepp! Jag hade velat kunna ge upp med det går inte. Simon tjatar om att jag kommer att dö om jag fortsätter såhär med att inte äta osv men han förstår inte att jag faktiskt har koll och att ju mer han klagar och gnäller, ju sämre mår jag och ju minde äter jag. Dock inte gått ner så mycket av "helgvikten" som jag ville så väger 76.2 kg. Måste alltså gå ner 7 hg poå två dagar bara för att nå mitt veckomål.
Jag har så få läsare med. Alla har slutat följa mig verkar det som. Genomsnittet ligger på 6-7 personer per dag och ca 1 kommentar var tredje vecka.
Har så jävla ont i bröstet samtidigt som jag har sån fucking ångest. Jag orkar inte med detta mer. Jag vill inte vara kvar i denna världen. Kan ingenting hända som får mig att må bättre, att kunna andas?
Är tillbaka i skolan i alla fall och så länge jag är där kan jag fokusera på annat.
Mår inte bra alls. Känner mig extremt äcklig och kroppen skriker efter självskador. Antar att det är stressen från att skolan har börjat och min nuvarande halvinsomnia. Jag vill verkligen inte börja på zolpidem igen och har bestämt mig för att det räcker med lergigan, propavan och rött te.
Jag ljuger så bra för mig själv!
Det hände en sjuk grej inatt på fyllan men tänker inte skriva vad eftersom jag inte vet om jag kan lita på alla läsare här. Vill inte att det kommer ut även om jag har berättat det mesta för den som det rör. Men tack vare detta så har jag mitt vanliga dåliga samvete och extrem bakfylleångest. Varför gör jag allt detta? Dock var det på ett sätt värt det för jag har väntat i nästan 7 år på detta.
Åt fryspizza klockan 5 imorse och två små choklad (55g) och sen även några chips. Så idag väger jag 76.4 (igår 75.9) och jag ska äta kräftor och räkor hos mamma och sen ha myskväll med älskling med godis, chips och Shutter Island.
Nej, nu lägger jag mig i sängen. Orkar inte vara kvar i min feta kropp mer (har gått upp till 76.9 sen jag skrev sist pga hets) och så är jag så korkad och äter på Basilika idag med älskling (kinarestaurang) och kunde inte spy för ens typ 45 minuter senare. Jag hatar att Simon påpekar mitt matintag (att det är för lite) näst intill var dag. JAG ÄTER FÖR MYCKET!!!
Jag längtar tills fredag så jag får supa igen och glömma allt för en liten stund!
Det känns som att jag faller i bitar. Tre hela år sen hon lämnade mig ensam kvar och jag vet inte hur många fler årsdagar jag klarar av. Orkar inte gå ner till hennes grav även om den bara ligger tre minuter från mig. Tänder istället ljus och rökelse framför ett foto på henne. Jag vill inte leva idag!
Det är trångt att andas tack vare förkyllningen och jag hostar hela tiden. Mår piss och känner mig äcklig efter att jag låtit mig äta vad jag vill (igår) så idag blir det till att få upp allt som kommer ner och bara äta nyttigt. Jag vill verkligen inte se ut såhär. Det går inte mer. Jag kommer inte må bra om jag inte blir smal.
Jag fruktar morgondagen!
