Jag vet att jag har varit hur osocial som helst här men jag har behövt lägga min tid på mig själv några dagar.
Tänkte skriva igår men jag klarade inte av det. Varför? För min favoritlärare har dött. Min litteraturlärare är borta, fick reda på detta igår morse från skolan. Jag vet inte vad jag ska göra. Vill inte läsa litteratur utan honom och vilken lärare ska jag prata med när allt är tufft. Speciellt de senaste veckorna när mitt liv har rasat så har han stöttat mig något enormt. Åh, jag kommer sakna honom så. Skolan kommer inte vara desamma utan Jimmy.
För övrigt så vet jag inte vad jag väger nu. Vägde 93 igår men åt en massa glass för att dämpa sorgen så vet inte vad jag väger nu. Har bara ätit en bit entrecot med sallad, lite champinjoner och en morot idag. Allt detta med typ 1.5 msk fettfri vitlöksdressing (inte ens 20 kcal).
Dricker kaffe och lyssnar på musiken från Les Miserable och skräms över att behöva gå till skolan imorgon. Jag vet inte hur det ska gå men min kurator (även klassföreståndare) skickade sms innan idag och sa att det fanns stöd i skolan om jag skulle behöva det. Vet inte om jag vågar prata med henne för det känns som att jag är patetisk som kommer sakna en lärare så mycket. Men för mig var han inte bara en lärare. För mig var han en vän!
Efter återfallet i fredags så längtar jag hela tiden efter att skada mig. Jag orkar inte kämpa nu när jag redan fallit.
Väger nu 95 och har lyckats gå ner trots alkohol, kladdkaka och pizza. Längtar tills jag är under 94.5 för då väger jag mindre än vad jag gjorde när jag svälte mig som värst för så många år sen.
Skulle festa igår men gick hem efter en halvtimme på grund av panikångest. Klarade inte av att vara kvar så gick hem, tog 6 tabletter till och bara väntade på att ångesten skulle avta. Den gjorde inte det och det tog en evighet innan jag somnade. Idag mår jag sådär men längtar efter att skada mig. Ska försöka att stå emot.
Jag skakar av stress och ångest. Måste hinna göra en massa innan Simon ska låna mitt busskort och åka till sin bror i Lund. Längtar tills Jenny kommer hit och Saga kommer nog också. Mina två favoritflickor på samma kväll. Borde ju inte ha ångest.
Har inte tagit några oxascand idag för jag vill inte dricka när jag tagit dem för då vill jag bara ta fler. Men jag vet inte om jag klarar av dagen utan dom. Jag orkar inte må såhär.
Vågade väga mig och väger 95.8 kg. Upp 7 hg på två veckor.
Jag mår skit idag men får ta mig till skolan i alla fall. Ska ju bara ha litteratur C vilket betyder att vi bara pratar böcker och analyser. Det är i alla fall roligt. Börjar inte för ens halv 3 och sen har jag lov. Vet inte riktigt hur jag ska klara av att gå hemma över en vecka till efter bara tre dagar i skolan men jag har bestämt mig för att baka en massa bröd så fort jag fått pengar.
Just nu tar jag inte dag för dag utan timme för timme. Bestämmer mig nu för att klara mig till halv 12 och sen till halv ett. Klarar inte av att tänka för långt fram för då blir ångesten starkare och allt känns så svårt. Ska försöka att inte ta några VB mediciner idag för har inte råd att gå på dem hela tiden. Önska mig lycka till!
Har fått oxascand nu igen och det känns så mycket bättre. DrL har tredubblat min dos så är mest trött nu. Ångesten kryper i mitt bakhuvud men den hoppar inte på mig mer. Jag kan andas igen.
Allt är så tufft just nu så orkar inte blogga så mycket. Vill inte ens prata med någon, inte Simon, inte vänner, bara ligga i sängen. Har ätit hur mycket som helst och är livrädd för vågens siffror. Min ångest är tillbaka som den var först, hela tiden där. Jag skakar, är rädd och känner mig obekväm under huden och sen kommer paniken som en svallvåg utan förvarning. Pratade med pappa om det idag och han tycker att det är dags att prata med DrL om att börja på sobril igen för detta fungerar inte längre. Jag tar mina lergigan var dag nu och är hela tiden trött. Kan inte plugga, inte träffa någon och idag fick jag stanna hemma från skolan för att jag var så trött och hade så mycket ångest. Jag måste ta tag i detta nu.
Firade i alla fall ett halvår självskadefri igår och det gjorde jag med middag hos mamma.
Då är ångesten tillbaka och jag mår piss. Försöker att hålla ut en halvtimme till sen ska jag se Once upon a time och sen Hela Brittanien bakar eller vad det heter.
Har inte ätit så mycket idag men är fortfarande fet. Allt jag ätit finns på bilden här nere (som jag försökte att spy upp men inte lyckades helt) och sen ca 30 kcal för lättmjölken i kaffet. På tallriken ligger det en halv karrékotlett, 7 skivor ätticksgurka, en riven morot och en matsked lätt cremé fraiche.
Imorgon ska jag på fest i Åstorp med Shane. Längtar men har lite ångest över vad jag ska ha på mig. Vi har inte kunnat tvätta på tre veckor eftersom vi tappat bort tvättnyckeln och inte fått en ny än. Så nu måste jag använda extrakläder som är förstora.
Mår lite bättre nu efter att ha sovit 13.5 timmar. Har bestämt mig för att inte ställa mig på vågen eftersom jag åt så mycket igår och jag är livrädd för siffrorna.
Har mailat DrL och bett om läkarintyg till rättegången. Han måste hjälpa mig för jag klarar inte detta själv. Sen har jag även pluggat religionen och ska nog hem till mamma sen för jag saknar henne. Det är dock farligt att vara hos mamma för där finns så mycket "förbjuden" mat. Men har bestämt mig för att inte äta så mycket idag. Ska se om jag klarar hela helgen utan någonting onyttigt alls för då kommer jag nog ifatt.
Idag är värsta dagen på länge. Vill bara skada mig, dö och äta en massa onyttigt. Ska inte göra något av de två första och det sista har jag redan gjort. Jag orkar inte bry mig idag. Har redan gått ner så mycket och jag mår åt helvete. Har redan massa piller i kroppen och ska ta några till om någon timme och bara sova bort allt.
Idag är en pissdag. Rättegång imorgon och hade en hetsätningsdag igår så trots att jag spydde gick jag upp 8 hg. Nu har jag bara 3 dagar på mig att gå ner 1.5 kg. Därför skippar jag ätandet idag. Fast Simon hann hem innan jag var klar med middagen så var tvungen att äta lite. Dock tog jag bara några tuggor (mager köttfärssås med pasta), slängde resten och stoppade sen fingrarna i halsen. Måste ju i alla fall gå ner 5 hg minst idag.
Jag är jättenervös inför imorgon. Tänk om mitt vitnesmål inte stämde när jag sa det första gången. Tänk om jag bara inbillat mig allt. Tänk om allt är mitt fel om fel person får ett straff. Men varför skulle det vara så egentligen? Jag vet ju faktiskt vad jag såg. Eller ja, jag visste, nu minns jag ingenting av det men det kan jag säga till dem så tar de fram de gamla vitnesmålet.
Paniken har lagt sig efter 11 timmars sömn på soffan. Ångesten hänger fortfarande över mig men jag överlever. Första helgen någonsin som jag gått ner. Har gått ner 1,7 kg sen i fredags och väger nu 95,2. Det känns skönt. Än så länge har jag bara fått i mig en apelsin och snart ska jag göra kassler med wok till middag. vill egentligen baka men om jag gör det betyder det att jag kommer att äta och jag vägrar. Mitt mål tills fredag är 94,5 för om jag väger det så är det den vikten jag hade när jag var som minst första gången jag bantade. Det är nu 5 år sen och det hade varit skönt att få väga det igen.
Nej, nu ska jag ta en kopp kaffe, kolla Supernatural och vara nöjd för att jag diskade efter fredagen och lördagens fest.
Jag mår väl sisådär just nu. Kollar Supernatural och önskar mig bort från detta livet lite. Jag har lyckats gå ner i vikt över helgen nu också men vad spelar det för roll om jag ändå är ett monster? Har ont i bröstet och vet inte om det beror på ångest eller att jag har spytt för mycket. Jag får i alla fall bara mer panik av känslan av ett knip vid hjärtat. Jag är lite av en hypokrondiker eller något.
Idag har varit en dag av pendlande. Tåget stannade inte i Lund så kom försent till skolan, där fick jag beröm av min litteraturlärare (vilket för mig var otippat), han tycker dock att jag borde jobba på mitt självförtroende. Jag fick skjuts hem av en tjej på skolan som bor i Landskrona och på vägen hem ringer pappa och berättar att jag slipper åka in till tingsrätten utan att de kan ta det över telefon. Det är så jävla skönt, fortfarande jobbigt men inte som innan.
Kalorierna har också gått bra idag. Ligger under 250 just nu och ska inte äta mer idag, bara dricka te.
Här är bild på mina nyckelben. Jag vet att dem inte syns mycket men det är i alla fall någonting
MItt liv raserade, allt gick åt helvete. Vaknade i morse och gick inte ner i vikt igår, jag fick reda på att jag måste till rättegången och bröt ihop i skolan och hade panikångest.Jag kände verkligen att jag inte klarade mer, att det var dags att ge upp. Redan innan jag pratat med Eva om rättegången så kändes det som att ingenting kunde få mig att må sämre. Så var inte fallet!
Sen kom de små glimtarna av ljus så plötsligt, som jag annars alltid letar efter när jag mår dåligt. Jag såg massa knoppar till snödroppar (våren är på väg), Simon fick reda på att han ska börja plugga så om tre månader fixar vi ekonomin någorlunda igen, pappa stod vid min sida och stöttade mig mer än på många år (det med rättegången som han ska försöka att lösa även om Eva inte kunde) och sen redovisade jag på svenskan trots ångest, trots panik, trots sociala problem, trots allt som hade hänt och till råga på allt, trots att jag redan sagt till henne att jag verkligen inte ville och hon godkände det. Det bästa av allt är att det gick hur bra som helst och alla gillade det. Känner mig lite stolt även om jag inte är nöjd med arbetet.
Maten idag har gått så bra. Bara ätit lite spenat (salt, vitpeppar, vitlökspeppar), ostekt kassler (åt bara upp typ hälften, kanske två tredjedelar) och en tesked lätt cremé fraiche. Sen har jag ju fått i mig kaffe med mjölk i och mjölken betyder ju mer kalorier. Men har haft mindre mjölk så kanske 1,5 dl lättmjölk sammanlagt. Känns som att jag kanske har gått ner till imorgon och det hoppas jag verkligen.
Har pratat med Eva nu och hon ska ringa tingsrätten åt mig imorgon. Hon tror verkligen inte att dem tvingar mig att åka dit med tanke på min PTSD och min sociala fobi (speciellt vid sånna tillfällen). Så efter några tårar och det kändes som ett mentalt tåg hade kört på min själv så kunde jag andas igen. Jag mår fortfarande åt helvete och är fortfarande orolig. Jag måste nog prata med min läkare snart för de här håller inte. Sover asdåligt, nästan inget alls och har hela tiden ångest. Inte sån liten ångest som bara är lite tufft utan en som verkligen river i mig.
Maten har gått bra. Åt precis samma som igår fast lite mindre (för att slippa paniken). Gick ner 7 hg igår så det är väl okej även om det bara vara helgvikten. Kaloriintaget idag är ca 420 och jag planerar inte att få i mig mer eftersom klockan är 5. Kanske bara en frukt eller någon. Fast jag är så sugen på choklad, så jävla sugen. Jag vill bara ha men jag vet vad som händer då.
Nu ska jag dricka en kopp grönt te och sen sticka ner till biblioteket för att låna fler böcker.
Har ätit ett äpple utan skal och en och en halv dl mini yoghurt. Småångest men det måste jag väl få stå ut med. Jag går och lägger mig i sängen nu och läser för huvudet vill inte mer. Har redan tagit sömntabletterna, det gjorde jag vid halv 8 och jag har precis gjort klar svenskan. Nu vill jag inte leva i verkligheten mer utan försvinna in i boken. Men först... några bloss.
Hjärtat bankar i 180 i bröstet och jag har sån jävla panik. Vet inte om det beror på att jag ätit både pizza och godis och spytt en massa eller om det bara är det vanliga. Jag orkar inte ha ångest bara. Rädda mig, ta den ifrån mig. Nej, jag tar snart mina piller och lägger mig i sängen.
Jag lyckades självklart inte nå mitt veckomål. 4 hg ifrån, gick bara ner 3 igår. Bättre än inget, jag vet, men jag vill ner mer. Så nu sitter jag och kollar på Corps Bride för att jag har läst ut Ludenben.
Pappa skrev precis och ville bjuda mig på lunch. Jag tackade nej och sa att jag var tvungen att städa men egentligen så vill jag bara inte äta. Han säger att dem har en stor salladsbuffé men jag är rädd för att äta någonting annat när jag väl är där. Jag struntar i det!
Idag ska jag försöka att festa istället och bara äta middag, ingenting mer. Jag vill ha kul, släppa loss och bara leva. Just nu känner jag mig död. Världen susar förbi bakom en tjock dimma och jag är inte helt närvarande. Allt jag tänker på är att förlora minst 35 kg och jag vill göra det nu. Vill bara hoppa över dagar av tjockisångest.
Jag är en tjej på 23 år som kämpar med borderline, PTSD och ätstörning av blandad typ. Detta är mina vardagstankar om att överleva på mitt eget vis och min resa till att få plats i mig själv.
